RSS 2.0

Gästbloggare Ewa

Hejsan!
Ewa heter jag. Jag är snart 34 år och tänkte berätta lite om min kroniska sjukdom.. O vad passar då bättre än att göra de i Mars.. varför kanske du tänker nu.. men ja ska berätta..
Mars är nämligen den gula månaden. Månaden då vi lyfter våran gula fackla o gemensamt hjälps åt att sprida kunskap om Våran Kroniska sjukdom..
Nämligen Endometrios.
Visste ni att de är över 170miljoner drabbade livmoderbärare världen över.. 1 av 10 livmoderbärare har sjukdomen.. O även barn kan visa symtom på smärta, redan Innan Mensdebuten.
I utlandet finns de specialsjukhus för barn med Endometrios.
 
Min resa började för över 20 år sedan..
Jag fick eskalerande menssmärta o blödde massor.
I årskurs 7 började jag sedan åka in till akuten, varje månad pga mina smärtor. Låg ofta hemma kvidande i fosterställning o panikgrät ner i en kudde.
Mamma fick åka hem från jobbet så många gånger för att åka med mig till akuten. Åkte även sjuktaxi och ambulans vid några tillfällen..
Redan här, när jag var runt 13 år, sa läkarna ibland saker som att "mens gör inte ont" "Man skulle kunna tro att du är ute efter morfin"..
Detta in o ut åkande på akuten fortsatte för mig under en period på 7 år. I 7 år åkte jag in o ut på akuten med smärtor som läkarna sa satt i mitt huvud..
O jag trodde de till slut..
Allt vände 2005.. när jag med helt sjuka smärtor åkte in akut med en vän som sällskap. Hon stannade med mig under hela tiden..blev hänvisad till en brits, sen lämnad ensam med min vän. Jag låg o skakade av smärta o tårarna rann. En läkare, som kom att bli min hjälte, kom ut från sitt rum.. tittade in i båset där jag låg, gick vidare till sköterskorna o frågade fall jag hade fått någon lindring. Dom svarade honom med att "nej självklart inte hon är inte undersökt".. han blev irriterad o ordinerade en injektion med morfin.
En sköterska kom o gav mig en spruta i låret, utan att säga ett ord. Efter en stund kom läkaren tillbaka, kollade till mig o gick raka vägen till sköterskorna igen, frågade fall dom inte hade gett mig något än, o sköterskan blev sur, "jo hon fick en spruta".. kort svar från läkaren blev "ge mer"..
 
 
 
Efter den andra injektionen släppte de så pass mycket att jag kunde ta mig till undersökningen med hjälp av min vän och läkaren.
Han presenterade sig, Dr.J Leidinger. Sedan berättade han vad han trodde att de rörde sig om, o han ville göra en snabb koll. Han såg snabbt att jag hade en stor ansamling med blod bakom livmodern.. där o då bokade han in mig för en titthålsoperation. Innan vi sa hejdå så fick jag en massa information med mig hem.
2 veckor efter blev jag opererad och fick min diagnos, som jag nu har haft i 14 år..

Under alla dessa år, så blir jag så galet förbannad på hur hela samhället är hjärntvättat o att alla verkar tro att de är "normalt" att ha så mycket mensvärk att man ligger o kvider, kräks eller inte ens kan gå..
De är INTE normalt någonstans.. de är inte heller normalt att svimma när man bajsar, har mens, eller gråta vid urinering.
Ha smärta under eller efter penetrerande sex är inte heller normalt..allt detta normaliserande av symtomen som skriker Endometrios måste sluta!
Skolorna lär ut att de ÄR normalt.. när ska de få ett stopp?!
Vi måste gemensamt sluta normalisera dessa ting, då inget av det faktiskt ÄR normalt.. mens ska INTE göra ont.. en mensvärk som Inte går över med Alvedon, är INTE normal mensvärk..
Kan vi inte gemensamt bara sprida de?
Ingen kan göra allt,
Men alla kan göra något..
O tillsammans kan vi nå långt!

Jag har en "dagbok" på fb..
Kika gärna in där..
Där kan ni läsa om mina behandlingar bland annat.
Klicka på länken nedan.

Mitt liv med Endometrios

Om någon undrar något, eller vill ha kontakt med mig, så kika in genom min fb-sida.
Kram 💛
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback