Krissi Ekmans

jag vet inte alls hur jag ska bete mig...
jag vet inte alls hur jag ska göra...
för vad jag än gör så blir något fel...

du vet hur jag känner för dig...
och jag vet även hur du känner för mig...
och det kan man inte göra så mycket åt...

men om jag kunde så skulle jag göra något för att de skulle bli vi...
jag skulle vandra över land och rike för dig...
jag skulle simma över alla hav för dig..
nämn något och jag skulle troligen göra de...

skulle du be mig gå, skulle jag göra de...
skulle du be mig stanna, skulle jag göra de...

---

nu till rubriken...

idag fick jag mig själv att gråta när jag sände en bild till dig... bilden var tagen samma dag som min pappa skulle begravas... men du fick mig åter att le... som vanligt... :)
ska öppna mig lite mer nu när jag börjar bli någelunda van vid bloggen...

när jag förlorade mamma så var jag bra förberedd och det kändes inte alls lika hårt som när jag förlorade pappa... tittade även på kistan pappa hade... och det var tungt, men väldigt skönt samtidigt...
ibland kan det vara så att man vill titta på bilder... och ibland kommer det tårar... men jag vet inte alls hur mycket mer jag klarar av att gå igenom...

därför är jag glad för jag tror jag alltid kommer att ha dig att snacka med om och när jag behöver de...


denna bild menar jag e tagen den 23 november 07...
samma dag som begravningen och dagen innan pappas födelsedag... :(