Mamma =´(
Det är idag 9 år sedan sjukdomen tog ditt liv.
Dessa 9 år har gått så otroligt fort. Man känner ju att man knappt hinner med.
Jag saknar dig så jäkla mycket.
Du finns i mina tankar varje dag.
Jag vaknade den morgonen samma tid som du avled och jag förstod inte varför jag vaknade först..
Sjukhuset ringde vid 8 på morgonen och det var pappa som svarade.
Jag hörde pappas svar och förstod varför jag vaknat den tiden...
När pappa lagt på så väntade jag i ca 10 minuter innan jag gick ner till honom.
Ville att han skulle smälta informationen han fått höra.
När jag gick in till honom såg jag tårarna i ögonen på honom och det känns fortfarande i hjärtat.
Jag satte mig ner och sa att jag redan visste vad som hänt..
Jag var stark och det tog lång tid innan min kropp bekräftade det uppenbara..
att du aldrig skulle komma hem igen.
när jag insåg det några dagar efter begravningen så grät jag i floder.
först då förstod jag att du var borta för alltid..
Du var den bästa mamman man kunde ha och du kommer alltid finnas i mitt hjärta.
♥ Jag älskar dig ♥