Älskade människa
Idag har jag fått veta något som jag verkligen mår bra av.
Har haft kontakt med ett medium angående farbror Peter, Mamma och Pappa.
Det mediumet fick fram endast via bilden av Peter var:
"det är en riktigt tung bild, jag ser en busig grabb, jag ser en moppe. Måste fråga om ni har släktband? Morbror el farbror, får jag fram, vet inte alls om det stämmer, vet ej heller hur gammal du är. Det jag tycker är jobbigt med bilden, det hugger i mitt hjärta på ett ångestliknande sätt. Vemod"
Hon hörde av sig en stund efter med detta:
"Då förstår jag känslan i bröstet, Så tragiskt Jag ska försöka tona in mig på honom och försöka få han att säga nåt."
Jag nämner då att min mamma fick missfall i samma veva som olyckan på honom.
"Ok, vad jobbigt!! Direkt säger det mig att det var en pojke, du skulle alltså haft en bror, åhh jag ryser, din mamma och pappa har haft det tufft. Du har oxå haft det jobbigt, och nånting säger mig att nu när du är med i denna andlighet, för du kan känna av saker från andra sidan, så kan det lugna dig. Du har många gåvor du. När jag ser i pojkens ögon så ser jag en Bertil oxå. vet inte vem det är, men det dyker upp roliga saker som "Karl-Bertil Johnssons jul" Nån skrattar, tror det är flera här, men främst någon nära dig?? Någon måste ha varit väldigt givmild, eftersom det programmet kommer upp. Eller så har nån jobbat på posten, jag hör mera skratt, det här e inte klokt. Jag sitter själv å skrattar nu. Synd att posten är nerlagd säger nån. Finns det mycket humor i din familj?? Förlåt, men jag måste skriva det jag upplever, mitt i tragiken. Nån en kvinna, säger att du aldrig ska oroa dig, allting är bra nu. De är med dig överallt. Har du några syskon du umgås med?? Färgen blå kommer till mig å jag förstår inte det heller, någon blå färg hemma?? Din farbror är lugn nu och har ro. Någon som är med honom har gått bort i cancer, ev lungcancer. "Det är många här" säger någon, och du behöver inte oroa dig. Fast jag tror du vet det."
Jag ger henne svaren på det hon skrivit med detta:
Åh, ja mina föräldrar har haft det tufft. min farmor avled när pappa var 18år och då tog hand om Peter (hans lillebror som är på bilden) Jo, haft det jobbigt har jag verkligen haft. Vet själv inte vem Bertil är kanske någon som han hade kontakt med. Min pappa körde taxi och just söndagar så stannade han vid många gula postlådor för att tömma dom på väg till Norrköping. Pappa körde även lastbil som var med post. Min mor avled 2002 i cancer i magen. Min morfar hade levercancer som han avled av. har två systrar varav en avled 2009 i cancer i levern. den andra systern har jag ingen kontakt med. Min pappa avled 2007 vet egentligen inte anledning mer än att han var alkolist och vad jag förstod det fick han vatten i lungorna vilket gjorde att han avled på vårdhemmet han låg på.
Färgen blå kan nog vara att jag gillar blått har gjort det i många år. Det var även min mammas favoritfärg.
Då e det nog så att din pappa kände sig som Karl-Bertil. dt e därför det är så glada ord. Om han hade vatten i lungorna så var det säkert hjärtat som inte orkade mer. Ok......... sorgligt jobbigt och jäkligt tungt för dig vännen. Men eftersom de är glada allesammans just när jag hör dem så vill de att du verkligen tar det riktigt lugnt, du kan vara trygg, du har som en ring omkring dig av positiva själar. Ingen smärta längre, ev att din mamma kan vara orolig för dig, jag tror hon vill att du och din syster har kontakt. Hon vill inte se dig ensam. Om det rör omkring hemma hos dig så ser de bara till dig, vill trösta och säga att dom är där. Det kanske rasslar lite extra i jul, för din pappa är ju som sagt med dig han oxå. Finns det nån Karin som du känner till??
Denna Karin visar sig vara min faster Karina.
Då skrev jag även att Karina alltid ställt upp för mig sedan både mamma och pappa avled.
Åhh vad bra, då är din mamma glad för det. Hon har nog oxå påhälsningar tror jag, annars borde hon inte dykt upp. Som om din mamma skulle berättat att du inte är ensam.
Skickar en bild på mamma för att se om jag får reda på något mer :)
Vilken fin mamma, där såg hon lycklig ut. Hur ska det gå, hur ska det gå?? Hennes tankar om dig plus syskon, innan hon avled. Hon vill idag nästan be om ursäkt för något, för att hon blev sjuk, hon hade velat vara med längre. Men när tiden gått och hon ser och är med dig så han hon stillats i sitt sinne, inte alls lika orolig nu. Du ska vara rädd om hälsan och inte vara rädd. Och du ska inte stressa. Det är hon noga med att säga. Hon är med dig överallt och hon är med din syster oxå. På ett lungt å stilla sätt. Vad gäller "Karin" så tror jag oxå att det är "Karina" för det var i sambandet med att jag skrev om din mor det namnet kom upp. Din mamma mår bra nu och hennes starka vilja är att du oxå mår bra, din mamma var stark hon oxå. Att dessa sjukdomar kommer, förtidigt, är tragiskt, men man kommer ju lixom hem igen. Jag gillar din mamma, hon var en kämpe. Så hennes uttryck till dig just nu "Stå på dig" vet inte vad hon syftar på, men det vet nog du!!
Som sist skickar jag bröllopsbilden på mig, mamma och pappa för att se om pappa har något att berätta också.
Han hade det ju jättetufft oxå. När han fick ta hand om lillebror till att börja med, sen all stress med lastbil, vilket ÄR ett stressjobb, ( därför din mamma säger att du inte ska stressa) Tror att drunkning, stress, missfall möjligtvis gjorde att han inte kände att han dög till någonting och din mammas bortgång, förmycket bara, kan nästan höra han säga så FÖR MYCKET!! Han kände sig misslyckad, inte på fyllan utan i nyktert tillstånd. Får lite ångest här, för det hade han och den började med att han fick ta hand om lillebror. Sen har han kämpat, men inte orkat, var han periodare???????? Inte någon på nån parkbänk? Han kände sig misslyckad, känner empati för hela din familj.
Här förklarar jag att han ofta tog sig ett glas på kvällen utom de helger han körde taxi. och att han ramlade och blev sjukskriven men aldrig kom tillbaka till jobbet då han alltid tog flaskan.
Skammen att gå tillbaka är så stor, jag vet det. Man skäms för den man var. Va han snäll mot din mamma???? Det känns som om allt som varit jobbigt i livet bara brast för honom, jag känner sorg för både din mamma och pappa. Han ville ju lixom ingen nåt illa.
Han har aldrig varit elak mot mamma (inte som jag har sett iaf)
Han behöver lite förståelse här och hade han kunna hjälpt sin bror, din mamma och alltihop, så hade nog inte den flaskan kommit fram. Utan alkohol var det ångest OCH lycka över sin familj. Men jag undrar om inte ansvaret för sin bror blev för tungt för honom, och skuldkänslorna kom redan där. Han vill säga förlåt, din mamma förstod honom, hon tyckte synd om han redan från början och hon älskade honom, och de älskar varann än idag och det vill dom att du vet, din syster är med, din farbror är med och ingen mår dåligt, de har full koll på dig och din faster och syster. De värnar av hela sina hjärtan för er!! Du har en stark uppsättning av skydd och jag säger det igen, Stå på dig, du fixar det. Å du får lite hjälp oxå, från dom.
Jag sitter och ryser, för det känns så bra att se det som faktiskt var gott i hela den tragiska historien. Ta väl hand om dig och Le, det är du värd Stor kram till dig Å så vill jag säga "Lilla gumman" Men det kommer nog från annat håll.
Ska nu ta och förklara allt för er. Det med tjocka bokstäver är alltså mediumet som skrivit till mig via mail.
Min farbror Peter var 16-17 när han skulle ut och åka båt. Han hade tagit moppen ner till sjön, lät flytvästen hänga kvar på moppen. Sedan händer något. Han var en duktig simmare men ändå drunknar han. Vi vet inte vad som hänt i dagsläget. Inte jag iaf.
När mamma blev sjuk fick jag reda på att hon fick missfall i samma veva som Peter drunknade.
Mamma var en riktig kämpe och jag är så stolt att säga att hon var världens bästa mamma. Glad och stark vilja när det gällde olika saker också. Bestämd men rättvis skulle jag vilja säga.
Jag vet exakt vad hon menar med att jag ska stå på mig, men vad som menas med det tänker jag faktiskt inte yttra mig om nu, för privat! :)
När det gäller min pappa så har ni det mesta i texten. Sista året ville han bara dö, han sa det till mig. Både jag och Karina försökte få honom att sluta med alkoholen och komma tillbaka till det värdiga livet, men han hade gett upp.
Lilla gumman i slutet är helt klart från mamma. hon sa det väldigt ofta! ♥
Kommentarer
Trackback