Tynnelsöslott
Tynnelsö är ett slott i tidigare Överselö socken i Strängnäs kommun i Södermanland.
Sedan 1700-talet har slottet varit obebott, även om det fick sitt nuvarande utseende i början av 1800-talet.
Sedan 1940 tillhör slottet Vitterhetsakademien.
Sitt största område har godset Tynnelsta gård på Selaön medan det gamla slottet ligger på ön Tynnelsö.
Byggnaden är stängd för besök och det finns planer på en upprustning.
Historia:
Tynnelsö omnämns första gången 1282. Från 1306 tillhörde det Strängnäs stift. Under 1300-talet besöktes det ofta av kungarna. I slutet av 1300-talet lär biskop Tord Gunnarsson (död 1401) ha låtit uppföra det äldsta, befästa, huset av sten. Biskop Kort Rogge (1479-1501) lät på 1490-talet bygga det fasta stenhus, som utgör de nedre våningarna i slottet. 1522 intogs det av Gustav Vasa. Han drog in det till kronan 1527 och vistades ofta på Tynnelsö, där hans maka Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) avled 26 augusti 1551. Efter kungens död innehades Tynnelsö en tid av änkedrottningen, Katarina Stenbock. Det tillhörde hertig Karls hertigdöme, som han övertog 1568. Han förlänade det åt sina gemåler Maria (1579) och Kristina (1592).
Tynnelsta på Gripenhielms Mälarkarta 1689.
Han byggde till slottet under 1590-talet, så att det fick det utseende, som det fortfarande har. Han uppförde de två tornlika utbyggnaderna på Rogges borg, som hade i det närmaste kvadratisk grundplan. Tynnelsö innehades sedan av hertig Karl Filip och änkedrottning Maria Eleonora av Brandenburg. Drottning Kristina skänkte det 1636 till sin kusin Elisabet Gyllenhielm (död 1684), Karl Filips dotter. Genom Karl XI:s reduktion drogs det in 1681 till kronan. Det innehades 1685-1715 av änkedrottning Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp. 1725 överlämnades det till Anna Woynarowska som delbetalning av ett lån lämnat till Karl XII. Hon var den sista, som bebodde slottet.
Hon sålde koppartaket och försatte därigenom byggnaden i förfall. 1738 avyttrades godset till kung Fredrik I. Han skänkte det till grevarna von Hessenstein, hans söner med Hedvig Taube. Godset såldes 1779 till kommerserådet Simon Bernhard Hebbe (1726-1803). Till förmån för sin son, Filip Bernhard Hebbe (1764-1834), gjorde han 1800 gården till fideikommiss. 1826-1827 lät han reparera det gamla slottet utvändigt. Den södra utbyggnaden revs. Slottet försågs även med nya trappor. Ovanpå taket lät han uppföra den så kallade lanterninen eller salongen, som sätter sin prägel på slottets nuvarande silhuett.
Slottsträdgården:
Filip Bernhard Hebbes son, den kungliga sekreteraren Johan Filip Hebbe (1806-1869), anlade en stor fruktträdgård. Den fruktträdgård som anlades av Johan Filip Hebbe finns beskriven på detaljerade plankartor som förvaras i Riksarkivet. Vid en närmare studie av en plankarta ser man att varje fruktträd finns utmärkt och har ett nummer som förts in i en katalog. Plankartan skulle förvaras i en bordslåda i mangårdsbyggnaden. Gångarna har namn efter kungligheter, biskopar och andra bemärkta personer.
Runt slottet och trädgården var lindar planterade. Ett kvarter var träd- och plantskola samt skola för buskar. Drivbäckar och vinkast låg intill. Slottet och andra byggnader som träd-gårdsmästarens bostad finns också angivna.
Vid hans död övergick fideikommisset till ryttmästaren, sedermera landshövdingen Filip Boström, hans syskonbarns dotterson. Denne lät utföra ritningar till en restaurering och modernisering av slottet, men fann företaget olämpligt. I stället lät han 1876 uppföra en herrgårdsbyggnad av sten i italiensk villastil på andra sidan sundet, på Selaön. Den byggnaden kallas numera Tynnelsö gård. Det gamla slottet lämnades så småningom att förfalla, sedan ägarna byggt herrgården på Selaön.
Nyare historia:
Vid Boströms död, 1908, övergick fideikommisset till hans äldre son kabinettskammarherren Erland Boström (1876-1967). Det donerades 1940 till Vitterhetsakademien och förvaltas av Riksantikvarieämbetet. Tynnelsö slott har fem våningar. Första våningen och tornbyggnaden är bevarade sedan medeltiden. Väggarna är murade i tegel och på taket finns en lanternin från början av 1800-talet. På norra sidan ligger ett högt trapphus, med en avtrappande fönsterplacering. Huvudportalen är bevarad och har tillkommit under 1600-talets början. Från samma tid är huset dekorativa målningar och två spisomfattningar i huggen sandsten. Lindarna som planerades när trädgården tillkom finns kvar om än förvildade, men mangården är riven.
Som ett första steg i en planerad upprustning har takets lanternin restaurerats och grunden setts över. I väntan på fortsatta arbeten invändigt håller slottet stängt.
