Krissi Ekmans

I Sverige idag är dödsstraff förbjudet. Döden var fram till början av 1800-talet det vanligaste straffet för grövre brott, just för att fängelse var ovanligt. 1734 var dödsstraff för 68 olika typer av brott en lag. Det vanligaste dödsstraffet var halshuggning som gjordes av skarprättare eller mästerman som de kallades. Förrättare av andra avrättningar gjordes av en bödel. Halshuggning var en human metod, utan lidande, om förrättaren hade ett bra redskap och lyckades på första försöket. Det fanns innan 1858 en skarprättare i varje län, men det yrket var inte populärt. Bödeln var oftast en dödsdömd som valt att ta yrket som bödel istället för döden. Dödsstraffet i Sverige avskaffades 1921 men då i fredstid. 1973 avskaffades även dödsstraffet i krigstid.

Medeltiden fram till 1700-talet:

Den som blev dömd för ett brott tex. mord blev oftast dräpt av målsägarens släkt. Var man adel så hade man förmånen att bli avrättad genom halshuggning med svärd, var man däremot ofrälst eller fattig halshöggs man med bila eller hängdes, då den dömde ströps långsamt. Som skärpt dödsstraff för grövre brott kom bränning på bål och rådbråkning in. Avrättningarna var ofta offentliga förrättningar och de attraherade många åskådare. På 1300-talet avrättades en 12 åring i Kävlinge, så även barn kunde avrättas på medeltiden.

På 1600-talet ledde häxprocesserna till dödsdomar för över 300 personer på juridiska grunder under en period. “Häxorna” brändes på bål. Man övergick från bålet till halshuggning på 1660-talet för att humanisera avlivandet. Straffet var i sig en del som kändes men det värsta var att man inte fick begravas i vigd jord när man blivit avrättad. Kvinnorna som blivit dömda för häxeri halshöggs och brändes sedan på bål. Inte ens de fick komma till paradiset efter döden som tron var på den tiden.

De sista avrättningarna i Sverige

1818 genomfördes den sista hängningen i Stockholm, vid Skanstull galgbacke på Söder. Mannen som hängdes var fänrik Odelias, han var dömd för sedelförfalskning.

Den sista gången någon hängdes i Sverige var 1836. Mannens som hängdes var drängen Nils Månsson som blivit dömd för rånmord.

Efter detta så utfördes avrättningarna genom halshuggning med bila. Kung Oscar den andre förkunnade 1906 att avrättningarna skulle verkställas med en mekanisk halshuggning, alltså med en giljotin.

Den 18 maj 1876 verkställdes den sista offentliga avrättningen i Sverige. De två som avrättades då var Gustav Hjert och Konrad Tektor. De halshöggs i Malmköping respektive Visby.

Den 7 augusti 1890  avrättades den sista kvinnan i Sverige. Hennes namn var Anna Månsdotter, kallades Yngsjömörderskan. Hon avrättades med en handbila i Kristianstad för mord på sin svärdotter. Detta var Anders Gustaf Dahlmans första avrättning.

Den sista avrättningen i Sverige verkställdes på Långholmen med giljotin den 23 november 1910. Mannen som avrättades var Johan Alfred Andersson Ander efter att ha rånat och mördat Victoria Hellsten med ett besman, den 5 januari 1910.

Skarprättare

Som skarprättare fick du betalt i silvermynt. År 1736 var skarprättartaxan följande:

Halshuggning med svärd eller yxa: 5 daler

Rådbråkning och halshuggning samt partering och stegling: 15 daler

Halshuggning eller stegling på pålar: 10 daler

Halshuggning och bränning på bål: 10 daler

Hängning på galge: 8 daler

En silverdaler 1736 kan jämföras med 159 kronor 2009. Den fasta lönen för en skarprättare var ca 800 daler silvermynt i Stockholm 1736, i jämförelse med en stadstjänare som fick 80 daler.

De sista skarprättarna i Sverige

Det var tre personer som utförde avrättningarna i Sverige från år 1876. Den första hette Johan Fredrik Hjort, han var aktiv mellan 1859-1882 i Stockholm stad. Han utförde 16 förrättningar men endast tre ägde rum efter 1876. 1885 efterträddes han av Anders Gustaf Dahlman. Han blev den siste skarprättaren. Han utförde sex förrättningar och efter 1900 fick Dahlman titeln riksskarprättare. Förutom Hjort och Dahlman så var Per Petter Christensson Steijnech verksam under perioden 1864-1887 och utförde en avrättning efter 1876.

Statistik:

Här nedan följer en redovising om hur många som avrättades i Sverige mellan 1791 och 1910.

1791-1800 Avrättades 60 personer

1801-1810 Avrättades 70 personer

1811-1820 Avrättades 96 personer

1821-1830 Avrättades 110 personer

1831-1840 Avrättades 135 personer

1841-1850 Avrättades 57 personer

1851-1860 Avrättades 69 personer

1861-1870 Avrättades 12 personer

1871-1880 Avrättades 4 personer

1881-1890 Avrättades 3 personer

1891-1900 Avrättades 4 personer

1901-1910 Avrättades 1 person

År 1865 var det enda året under 1800-talet då ingen avrättades i Sverige. De dödsdömda efter 1910 fick sina domar omvandlade till livstids straffarbete.

Avrättningsmetoder i modern tid:

Arkebusering - avrättning med gevär. Vanligtvis är det nio stycken som står i en ring runt personen som ska avrättas. Ett eller fler gevär är laddade med lös ammunition för att minska soldaternas skuldkänslor. På detta sätt vet ingen vem som sköt det dödande skottet. Används fortfarande i Iran.

Elektriska stolen - den dömde spänns fast i stolen, vakter fäster fuktade kopparelektroder och en fuktig svamp på huvudet och ett av benen, sedan går elektrisk ström med hög spänning genom kroppen tills döden uppträder. Man kan inte röra kroppen direkt efteråt på grund av att den är het. Den användes första gången på en människa 6 augusti 1890. Den elektriska stolen är laglig i delstaterna Alabama, Florida, South Carolina, Kentucky, Tennessee och Virginia och där kan du som dömd till döden välja mellan elektriska stolen efter giftinjektion.

Garrottering - var den huvudsakliga avrättningsmetoden i Spanien. Vanligt folk blev avrättade på detta sätt på grund av att halshuggning var till för adel och kungligheter. Den dömde placerades i en specialbyggd stol. Man fixerade huvudet med halsjärnet och en metallskruv drevs in i ryggmärgen i nacken. Halsjärnet och skruven dras åt samtidigt, med hjälp av ett stort handtag. Döden inträffade i regel redan under första varvet. Sista landet i Europa som avskaffade garrottering var Andorra 1990, men avrättningsmetoden hade inte använts sedan 1100-talet.

Gaskammare - är ett utrymme för avlivning av djur eller avrättning av människor mestadels gas. Vissa delar i USA använder det som alternativ metod. Används inte ofta.

Giftinjektion - man injicerar den dömde med en dödlig giftdos. Giftinjektion är fortfarande tillåtet som dödsstraff i Kina, Taiwan, Thailand, Vietnam, Guatemala och merparten av USAs delstater.

Giljotin - eller fallbila som består av två vertikala skenor och en snedställd bila. Vid avrättningen frigörs bilan från sitt högsta läge och hugger igenom offret vid halsen. Användes sist i Frankrike 1977, i Tyskland 1966, i Schweiz 1940 och i Sverige 1910.

Halshuggning - innebär att huvudet skiljs från kroppen med svärd, yxa eller kniv. Döden är direkt, då hjärnan inte får syre och hjärta och lungor stoppas. Används idag men olagligt av terrorister som avrättar fångar. Även drogkarteller använder detta på människor i varnande syfte än idag.

Hängning - är när den dömde får en spänd snara runt halsen. Har länge varit en vanlig avrättningsmetod men även en självmordsmetod. Den dömde står på en fallucka och när snaran är satt dras luckan undan och den dömde faller genom luckan och bryter nacken, alternativt stryps. Sista hängningen i Sverige genomfördes 1836. 2006 avrättades Saddam Hussein på detta sätt. Självmordsmetoden är dock fortfarande vanlig, men då kvävs man oftast till döds.

Nackskott - genomförs med skjutvapen som pistol, gevär eller automatkabin. Skottet träffar baksidan av huvudet eller nacken. Förekom i Sverige 1999 vid Malexandermorden.

Stening - har använts genom hela den kända historien. Stenar kastas på den dömde till en långsam och plågsam död. Används än idag som avrättningsmetod i vissa muslimska länder. Detta straff är endast för de som begått äktenskapsbrott.

Vältande av mur - har tillämpats i Afghanistan för utlevd homosexualitet. En stor mur av tegel välts över personen som krossas till döds.

 

Historiska avrättningsmetoder:

Avrättning med elefant - (att kastas under en elefants fötter) var i tusentals år en vanlig metod, att avrätta de som dömts till döden i Södra och sydöstra Asien, främst i Indien. Användes en bit in på 1800-talet. Elefanten krossade, slet sönder eller torterade den dömde till döds.

Levande begravning - kvick i jord som är den äldre termen, är en historisk metod, som innebar att den dömde begravdes levande. Stöld gjorda av kvinnor blev straffet detta, medans män hängdes för samma brott. Men gällde enbart för stöld för mer än en marks värde. Sista gången detta bestraffningssätt nämns i svenska domhandlingar är 1712. Hon räddades dock av den småländska allmogen efter att ha med våld lagts ner i en kista.

Bränning på bål - förekom i Europa från medeltiden fram till slutet av 1700-talet. Det är en plågsam metod. Offret avled eller blev medvetslös av kolmonoxidförgiftning eller syrebrist innan kroppen började brinna. Vanligt under yngre järnåldern att bränna den avlidne på likbål i Sverige. Den sista människan som brändes levande på bål i Europa var Catherine Murphy i London för pengaförfalskning år 1789.

Handbila - en typ av yxa. Användes i Sverige under senare delen av 1800-talets och 1900-talets början. Den sista att bli avrättad med handbila i Sverige var Johan Filip Nordlund för massmord år 1900. Det var en ineffektiv metod då det oftast krävdes en fler hugg innan det dödande hugget kom, vilket resulterade i att offret led innan den dog.

1.  Dras till avrättningsplatsen på en träram (ena möjliga betydelsen av dragning)
2.  Hängas men plockas ner innan döden inträffades (hänging)
3.  Få könsdelar avskurna, inälvorna utdragna, och se dessa brännas (andra möjliga betydelsen av dragning)
4. Bli halshuggen varefter kroppen styckas i fyra delar (fyrdelning), vilka vid vissa tillfällen sändes till rikets fyra hörn, medan huvudet placerades till allmän beskådan.

Kokning - huvudsakligen historisk men har använts under modern tid. Offret sänks ner i kärl med kallt, ljummet eller kokhett vatten. Döden kan dröja flera timmar. Metoden används när förfalskning och bedrägeri bestraffades under medeltiden. Användes senast 1547. Men har kommit som en anklagan 2002. 

Korsfästelse - användes under antiken och uppfanns troligen av perserna på 600-talet f.kr. Syftet med denna metod var att förnedra och plåga den dömde inför alla. Den dömde hängdes eller spikades upp naken på en påle ofta med en tvärslå, vid vilken handlederna fästes. Eftersom armarna var så utsträckta fick den dömde en sådan väldig press över lungorna att han till slut kvävde sig själv till döds. I Sverige kan metoden väl närmast jämföras med rådbråkning.

Lingchi - “att skäras i tusen strimlor” var en metod som användes i Kina under hundratals år fram till 1905 då det avskaffades. Blev man dömd till detta innebar det att man oavsett om man var död eller levande skars i små bitar.

Maronering - var under sjöröveriets guldålder (ca 1650-1730) en vanlig bestraffning. Den dödsdömde strandsattes på en öde ö, med en pistol laddad med endast en kula. Den användes mest i den karibiska övärlden. Edward England är en av de mest kända piratkaptenerna som maronerades.

Oubliette - är som en fängelsehåla men utan dörr, dessa var oftast flaskformade för att försvåra möjligheten att klättra upp. Obuilette betyder bortglömd på franska. En fängelsehåla som fanns i Sverige finns på Nyköpingshus där kung Birger låste in sina bröder Erik och Valdemar. Den dömde som slängs där svälter ihjäl.

Pålning - en historisk metod för att avskräcka. Pålning skedde på olika sätt, men ett sätt var att gräva ner den dödsdömde på rygg i en grop. Man lät huvudet ligga öppet. Sedan tog man en påle som var spetsig och drev den genom jorden och den dömde kände pålen tränga igenom bröstkorgen. Detta tilldömdes män som gjort sig skyldig till våldtäkt och kvinnor som gjort sig skyldiga till barnamord.

Rådbråkning - den dömde avlivades genom att lemmarna krossades. Kroppen flätades oftast in i ett hjul. Det uppstod då skarpa kanter mot vilka man kunde knäcka ben i kroppen. Dem var försiktiga med huvud och inre organ för att den dömde inte skulle dö innan straffet var utfört.
Fram till 1835 kunde man vid förbrytelser mot skeppsbrutna dömas till straffet.

Stegling - då spikades avrättade personers kropp eller huvud på en påle i förnedrande och avskräckande syfte. Det var vanligt i Sverige under medeltiden och framåt. Förbjöds i Sverige 1841.

Strypning - antingen användes ett strängformigt föremål, men med skillnaden att en annan kraft än kroppens tyngd medför snarans åtdragande. Det kan även verkställas genom att luftvägarna blockeras med händerna. Vid strypning visar kroppen tecken på kvävningsdöd genom märken av föremålet eller fingrar på huden runt halsen.

Stympning - avlägsnande av kroppsdel. Det användes som straff i syfte att kontrollera den stympade. Men även som tortyr/avrättningsmetod då man amputerade kroppsdelar tills den dömde dog av förblödning. Förekommer i krigsföring.

Sågning - är en medeltida tortyr och metod för avrättning Offret hängs upp och ner och sågas isär.