Sov gott faster Karina
Idag avled min faster. Min faster som har stått mig nära. Som stått Elicia nära sen hon föddes. Idag blev allt så tomt. Jag är tom. Jag har inga tårar. Jag bara tänker.
För 6 år sedan fick du en stroke, en stroke som förändrade ditt liv helt. En stroke som förlamade dig på ena sidan och gjorde att du inte kunde prata. Som gjorde dig frustrerad för att allt blev så svårt, vi förstod inte vad du ville för du kunde inte säga det. Vi försökte förstå. Nu har du fått frid och slipper smärta, frustation och vara fri.
Minnena är så många och jag kommer att dela med mig av dessa här i bloggen, men inte just nu!
Har letat och letat efter bilder på datorn. Kom på att jag hade ett fint kort på Karina och Elicia som jag nu delar här som min farbror har tagit.
Kommentarer
Trackback