inom kort...
Elicia
Sörmlands historia 1
Fogdö Kyrka
Fogdö kyrka är en kyrkobyggnad i Vårfruberga-Härads församling (gamla Fogdö socken) i Södermanland, belägen ca 9 km nordväst om Strängnäs och som tillhör Strängnäs stift.
Historik:
Under 1100-talet uppförs en kyrka med måtten 12 x 7,5 meter och med ett torn i väster. Under denna period kommer även nunnor hit, för att i anslutning till kyrkan leva ett klosterliknande liv. Kyrkan fungerade både som sockenkyrka och klosterkyrka under denna tid. Om detta vittnar en låg igensatt port i sydfasaden - "nunneporten".
Under 1200-talet utvidgas koret för att bättre kunna tjäna nunnekonventets korgudstjänst, Vid denna tid tycks en cistercienserskolad byggherre ha varit anlitad, vilket murarna vittnar om. Ganska snart kom dock nunnorna att lämna kyrkan för ett nybyggt kloster vid Mälarens strand; Vårfruberga kloster. Den renovering som påbörjas vid Fogdö kyrka kommer bara att omfatta koret, innan man alltså överger kyrkan och intilliggande klosterbyggnader i söder och flyttar ner till Kungsberg.
Kyrkan användes sedan enbart som sockenkyrka. Under 1300- och 1400-talen kommer Bergshammars och Hesselbyholms sätesgårdar att få betydelse för kyrkans vidare vård och försköning. Kyrkan förses med målningar, östfasad, valv och ett högre torn.
Under 1500-talet byggs en tornspira. Färgade glasrutor sätts upp i östfönstret med "det brutala" riksrådet Bengt Nilssons (Färla) vapen.
På 1600-talet byggs ett gravkor i söder åt familjen Posse på Bergshammar. Under denna tid tillkommer även en sakristia. Det är änkan Catharina Elisabeth Kurck som ligger bakom denna utvidgning.
Under 1800-talet förändras utseendet på gravkorets tak. Den nuvarande ingången tillkommer i tornet (1889).
År 2000 renoverades kyrkans fasad helt. Fönstren målades och ett nytt tak lades på. Det Sackska gravkoret återfick sin röda färg och tidigare hörn- och fönsterkedjor. Invändigt har koret rengjorts, liksom vapenhuset och torntrappan. Kyrkan har även återfått blinderingarna på den övre östgaveln. Det lilla Thörnflychtska gravkoret renoverades också utvändigt.
Inventarier:
Kalkmålning, av Fogdömästaren under 1400-talets första fjärdedel.
Triumfkrucifix av trä från verkstad i mälardalen under 1400-talets andra hälft.
Träskulptur av lövträd, biskop, från verkstad i mälardalen under 1200-talets andra hälft.
Träskulptur av ek, manligt helgon, från gotländsk verkstad under 1300-talets andra fjärdedel.
Träskulptur av ek, Martin av Tour till häst, från verkstad i mälardalen under 1400-talets andra hälft.
Predikstol från 1642.
Bänkkvarter från 1600-talet.
Orglar:
1744: Orgelbyggare Daniel Stråhle (1700-1746) bygger ett 7-stämmigt orgelverk.
1848: Gustaf Andersson, Stockholm, bygger en enmanualig orgel med bihangspedal. Fasaden placeras på läktarbarriären och spelbordet på orgelhusets norra gavel. Klaviaturomfång: manual C - f³, pedal C - g°. Alla fasadpipor stumma.
1859: Reparation av Per Larsson Åkerman, Strängnäs.
1936: Ombyggnad av firma Nils Hammarberg, Göteborg: Fasaden flyttas 1 meter bakåt och spelbordet flyttas till orgelhusets södra gavel. Sänkning av tonhöjden genom uppflyttning av vissa stämmor ett halvt tonsteg. (Arbetet utföres efter riktlinjer av Kyrkosångens vänners (KSV:s) orgelråd, kontaktman fil. dr. Bertil Wester, Stockholm.)
1950: Bakom Gustaf Anderssons fasad gör firma Åkerman & Lund, Sundbyberg, en om- och tillbyggnad, varvid gamla verket bibehålls på sin väderlåda som manualverk. Öververk och pedal tillbyggs och det hela pneumatiseras. Fristående spelbord med utökat manual- och pedalomfång. (Enligt förslag av musikdirektör Gösta Westblad, Botkyrka.)
Okänd tidpunkt: Nasard 2 2/3' flyttas upp en oktav till Kvinta 1 1/3' och Ters 1 3/5' på samma sätt till Ters 4/5'.
Strängnäs Domkyrka
Strängnäs domkyrka ligger i Strängnäs kommun i Södermanland, helgad åt apostlarna Petrus & Paulus.
Byggnaden ersattes av den ursprungliga träkyrkan som vikingarna använde som offerplats och är nu en treskeppig gotisk tegelbyggnad.
Arbetet börjades ca 1250 och ett parti invigdes 1291, nya delar tillkom under 1300-1400 talen, den karakteristiska tornhuven uppfördes på 1740-talet. Kyrkotornet är 75 meter högt.
Kyrkan har anor från medeltiden och är en kyrkobyggnad i tegel bestående av långhus med säteritak, polygont utformat kor i öster och ett inbyggt mäktigt torn i väster. I tornets bottenvåning en pelarförsedd ingångsportal. Mellan tornet och långhuset finns rester av den ursprungliga kärnkyrkans portal. Långhuset är treskeppigt med enkla kryssvalv medan högkoret har stjärnvalv. Runt koret en koromgång, längs väggarna en rad sidokapell och i norr även en sakristia.
Historia:
Kärnkyrkan:
Redan i början av 1100-talet uppfördes, på den blivande domkyrkans plats, en stavkyrka i trä, troligen med vikingatida bladslingor som ornament. På 1250-talet kom dominikanerna till Strängnäs och började bygga ett konvent på norra stadsberget, där Sankt Eskil lidit martyrdöden. Dominikanernas kyrka och kärnpartiet i domkyrkan har varit tvillingkyrkor, alltså på samma sätt som i Sankta Maria kyrka i Sigtuna. Det var munkarna som lärde oss använda tegel och när man på 1250-talet började uppföra en ny större kyrka så använde man just tegelsten. Nya kyrkan byggdes omkring den befintliga träkyrkan, så att man kunde fortsätta fira gudstjänster där under byggnadstiden. Enligt en otillförlitlig uppgift skulle delar av kyrkan ha invigts av biskop Anund Jonsson sommaren 1291 men brunnit ned samma dag. I alla händelser blev tegelkyrkan inte helt klar förrän under 1330-talet. Troligen förrättade biskop Styrbjörn invigningen år 1334.
Sidokoren:
Denna första del, som byggts i form av en rektangulär hallkyrka, har sedermera kallats ”kärnkyrkan”. Redan 1342 kom den första tillbyggnaden, ett helgonkor, prytt med kalkmålningar, längst fram vid södra väggmuren. Sedan följde kapellen på södra sidan: Det Stenbockska koret längst i öster ca. 1340-1345, därefter Carl Carlsson Gyllenhielms gravkor och Djäknekoret. Längst i väster på långmurens sydsida uppfördes 1404 Vårfrukoret med målningar från 1430-talet och tre hagioskop och omkring 1425 byggdes von Hessensteinska koret. Under 1300-talet utfördes också valvmålningar i långhuset. Mellan åren 1424 och 1444 murades kyrkans västtorn. Åren 1448-1462 byggdes i öster ett gotiskt treskeppigt, polygonalt högkor med omgång, liksom en sakristia i norr. Efter att ha dekorerats med kalkmålningar, förmodligen utförda av någon från Strängnässkolan, invigdes högkoret på midsommaraftonen 1462.
Biskop Kort Rogge:
År 1479 tillträdde Kort Rogge (avled 1501) som biskop. Han var en politiskt aktiv kyrkoman, som också engagerade sig i domkyrkobygget. Efter en brand 1473 reparerades skadade delar, men biskopen lät också höja tornet, som efter högkorets tillkomst måste ha verkat en aning futtigt, och täckte hela kyrkan med ett gemensamt tak. Fram till ca 1500 tillkom ytterligare sidokapell samt ännu en sakristia i norr. Han skänkte också tvenne altarskåp, varav det större, avsett för högaltaret, gjordes i Flandern och färdigställdes i Bryssel 1490.
Västportal och tornhuv:
År 1648 skapades den stora västportalen med pelare; 1740-1742 fick tornet sin nuvarande huv, troligen efter ritningar av Carl Hårleman (1700-1753).
Curmans restaurering:
Under åren 1907-1910 vidtogs en omfattande restaurering under ledning av Fredrik Lilljekvist (1863-1932) med Sigurd Curman (1879-1966) som kontrollant. Bänkinredning, lampor på pelarna, korinredning med orgelfasad, allt utfört i jugendstil, tillkom nu. I detta projekt tillämpade Curman för första gången de nya antikvariska restaureringsprinciper han lärt sig under sina studieresor nere i Europa (varje tids tillägg skulle respekteras). Domkyrkan i Strängnäs är därigenom den av Sveriges domkyrkor som bäst bevarat sin medeltida karaktär.
Martyrernas kapell:
Annandag jul år 1999 invigdes "Martyrernas kapell" i en av de tidigare sakristiorna, avsett att erinra om vår tids martyrer i Kristi världsvida kyrka. Bl.a finns där en skulptur från slutet av 1400-talet utförd av lübecksmästaren Bernt Notke föreställande Erik den helige.
Inventarier:
- Altarskåp vid högaltaret från 1480–1490 med bilder från julens evangelium och, när man öppnat skåpet, passionshistorien, tillverkat i Flandern och 1490 färdigställt i Bryssel. Skåpet är skänkt av biskop Kort Rogge och är ett av Sveriges största altarskåp.
- Mariaskåpet, altarskåp från 1507-1508, tillskrivet Jan Bormans verkstad.
- Dopfunt, paradisfunt av brons från 1300-talet med silverskål från 1992 av Anna-Stina Åberg.
- Predikstol i gustaviansk stil i vitt och guld tillverkad omkring 1789 av hovbildhuggaren Pehr Ljung.
- Monument i kalksten till 400-årsminnet år 1952 av Olavus Petri och Laurentius Andreæ, skapat av konstnären Erik Sand i Strängnäs.
- Herrskapsbänk - kanske för biskopen?
- Gravsten minnande om biskop Thomas (†1443).
- Gravmonument över Karl IX (1550-1611).
- Gravtumba för prinsessan Isabella Johansdotter.
- Epitafium
- Två psalmtavlor
Orglar:
- Den 12 juni 1473 berättas att en eldsvåda härjar i staden och förorsakar svåra skador på bland annat domkyrkan så att kyrktorn, tak, kyrkklockor och piporgel fördärvas.
- 1575 finns en organist och en orgeltrampare.
- 1578 blir Henrik orgelbyggare klar med sitt arbete och "orgorna provspelas".
- 1580-talet: Orgelverket repareras.
- 1631, den 28 juni, är elden åter lös.
- 1636: Philip Eisenmenger (†1655) påbörjar ett orgelbygge och domkyrkans snickare Michael Rechner tillverkar orgelhuset.
- 1638: Ryggpositivet med 8 stämmor är färdigt.
- 1648: Hela orgeln är klar.
- 1650: Johannes Matthiae lät vitkalka Strängnäs domkyrka. Flera sockenkyrkor följde exemplet, såsom Halla kyrka och Lunda kyrka 1696 respektive 1685.
- 1703: Orgelbyggare Johan Niclas Cahman (o.1679-1737) renoverar orgeln.
- 1715/1717-1720: Johan Niclas Cahman gör en mer omfattande ombyggnad; bl.a. inrättas ett nytt pedalverk och insätts nya bälgar.
- 1723 inträffar åter en stor eldsvåda.
- 1734: Orgelbyggare Olof Hedlund (†1749) sätter orgeln i någorlunda brukbart skick.
- 1745: Orgelbyggare Daniel Stråhle (1700-1746) renoverar orgeln och förnyar i stort sett alla stämmor till mera tidstrogna.
- 1754 uppvisar orgeln diverse bristfälligheter, vilka avhjälps 1758.
- 1773: Fornforskare Abraham Abrahamsson Hülphers redovisar dispositionen i sitt stora verk: "Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter särdeles om Orgelwerks Inrättningen i Allmänhet jemte Kort beskrifning öfwer Orgwerken i Swerige".
- 1776 är orgeln åter i behov av reparation och när tillstånd getts av landshövding Carl Lagerbring i Nyköping går uppdraget till orgelbyggare Olof Schwan (1744-1812).
- 1778: Olof Schwan blir klar med reparationen.
- 1799 är verket åter förfallet. Orgelbyggare Pehr Schiörlin har inte tid att utföra någon reparation men orgelbyggeridirektör Johan Ewerhardt d.y. (1760-1847) åtar sig att bygga ett nytt orgelverk.
- 1804: Johan Ewerhardts nya 40-stämmiga verk avsynas av Olof Schwan.
- 1849 tillkallas professor Carl Georg Brunius, som avger ett betänkande om ny orgel och dess placering.
- Under 1840-talet förekommer diskussioner om att låta orgelbyggare Gustaf Andersson (1797-1872) uppföra ett nytt verk.
- 1850 lämnar orgelbyggarna Johan Blomqvist (1775-1851) och Anders Vilhelm Lindgren (1807-1860) ett förslag, vilket förfaller på grund av Blomqvists död 1851.
- 1859-1860: Orgelbyggarna Erik Adolf Setterquist och Per Larsson Åkerman bygger en ny orgel i väster med 37 stämmor fördelade på 2 manualer och pedal. Orgelfasad och läktare ritas av Carl Gustav Blom Carlsson, professor och intendent vid Överintendentsämbetet i Stockholm. Orgeln erhåller kägellådor och mekanisk traktur samt förses med barkermaskin. Spelbordet placeras fristående. Efter avsyning av professorerna Gustaf Mankell och Palmstedt samt "mekanikus" Moberg, som betygar att "hittills ingenting i denna väg blivit här i Sverige så fullkomligt utfört", invigs orgeln av stiftets biskop Thure Annerstedt den 4 november 1860. Det gamla 12-stämmiga "Öfra Werket", som använts under ombyggnaden, överlåtes till Dunkers kyrka.
- 1907-1910 flyttas orgeln från västläktaren till en nyuppförd läktare framför norra korväggen och byggs upp med en ny fasad.
- 1944: Orgelbyggare Nils Hammarberg, Göteborg gör en omdisponering i orgelrörelsens anda.
- 1971: Orgelbyggarna Troels och Finn Krohn vid Fredriksborgs orgelbyggeri i Hillerød, Danmark bygger en ny 4-manualig orgel med bevarande av stämmorna från 1860 års orgel. Som arkitekt anlitas Ove Hidemark. Nya orgeln har mekanisk traktur, elektrisk registratur och elektriska koppel.
- 1986 byggs det elektriska systemet om och 1994 utökas kombinationssystemet med en dator.
Gravvård:
I domkyrkan finns prinsessan Isabellas gravvård, utförd av Willem Boy. Isabella var dotter till Johan III och Katarina Jagellonica, och dog vid två års ålder.
Här ligger även Carl Carlsson Gyllenhielm, Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken, Erik Gabrielsson Emporagrius, Johannes Matthiae Gothus, Karl IX, Katarina av Pfalz, Kristina av Holstein-Gottorp, Laurentius Paulinus Gothus, Johan Peringskiöld, Gustaf Adolf Reuterholm, Kort Rogge, Sten Sture den äldre, Gustaf Otto Stenbock, Hedvig Taube, biskop Thomas.
Runstenar:
Det finns två runstenar inmurade i kyrkan
Gripsholmsslott
Sten Sture den äldre bytte till sig Gripsholm 1472, och han omnämner i brev också ett "torn", sannolikt ett kärntorn. Han donerade det tjugo år senare, 1498, till kartusianklostret som grundats där fem år tidigare.
Klostrets existens blev kortvarig då det 1526 blev det första kloster som indrogs av Gustav Vasa. Han gjorde i december 1525 anspråk på godset i egenskap av arvtagare till Sten Sture den äldre, som donerat gården till klostret med villkoret att gården skulle återgå till de rätta arvingarna om klostret eller orden inte längre hölls vid makt. Anspråket legitimerades av riksrådet i januari 1526. Gustav Vasa lät riva borgen och började med hjälp av byggmästarna Henrik von Cöllen och Fredrik Nussdorffer uppföra ett slott 1537, avsett att vara en försvarsborg mot såväl utländska som inhemska hot, en Vasaättens stamborg, vilken stod färdig 1545. Som försvarsborg var slottet redan från början omodernt men användes för detta ändamål redan under Dackefejden, när kungabarnen inkvarterades på Gammelgården invid slottet. För att skaffa byggmaterial till slottet lät Gustav Vasa dessutom riva Vårfruberga kloster på Fogdön (också i Strängnäs kommun). Delar av klostermurarna lämnades dock kvar och finns bevarade idag, 3 km öster om Fogdö kyrka.
Efter Gustav Vasas död 1560 började slottet förfalla, men Erik XIV lät slutföra byggandet av förborgen, och han satte även 1563–1567 sin bror Johan III och hans fru Katarina Jagellonica i fängelse här, varför deras första barn, Isabella och Sigismund föddes här. År 1571 lät istället kung Johan III fängsla sin bror Erik XIV, här, (med familj) tills Erik 13 juni 1573 flyttades av hertig Karl, officiellt på grund av reparation av taket på slottet. Sannolikt hölls Erik fången i samma rum som använts för Johan, och att han suttit i det lilla rummet i fängelsetornet "konung Eriks kammare" är inte sannolikt.
Slottet har sedan dess genomgått betydande förändringar. Den första förändringen genomfördes redan i slutet av 1500-talet av Gustav Vasas son hertig Karl (Karl IX). Gripsholm ingick 1654-1715 i Hedvig Eleonoras livgeding. Hedvig Eleonora, som ofta bodde där innan hon blev änka, genomförde stora förändringar: hon lät uppföra den sk Drottningflygeln 1691, och ersatte 1708 tegeltaket med ett koppartak.
Under tiden som restaureringarna pågick, uppstod en hetsig debatt om förändringarna på Gripsholm och restaureringarna av äldre byggnader i allmänhet, där Verner von Heidenstam var en framträdande kritiker. De principer som Lilljekvist arbetade efter, och som han delade med 1800-talets meste restaureringsarkitekt Helgo Zettervall, förkastades som historieförfalskning där de förändringar som samlats under århundradena ersattes med "äldre" nymodigheter.
Troligen var det förändringen i allmänhetens syn på restaureringarna som gjorde att flera planerade förändringar inte kom till. Exempelvis var det meningen att hela Kavaljersflygeln skulle rivas, vilket inte skedde.
Griptornet:
Tynnelsöslott
Tynnelsö är ett slott i tidigare Överselö socken i Strängnäs kommun i Södermanland.
Sedan 1700-talet har slottet varit obebott, även om det fick sitt nuvarande utseende i början av 1800-talet.
Sedan 1940 tillhör slottet Vitterhetsakademien.
Sitt största område har godset Tynnelsta gård på Selaön medan det gamla slottet ligger på ön Tynnelsö.
Byggnaden är stängd för besök och det finns planer på en upprustning.
Historia:
Tynnelsö omnämns första gången 1282. Från 1306 tillhörde det Strängnäs stift. Under 1300-talet besöktes det ofta av kungarna. I slutet av 1300-talet lär biskop Tord Gunnarsson (död 1401) ha låtit uppföra det äldsta, befästa, huset av sten. Biskop Kort Rogge (1479-1501) lät på 1490-talet bygga det fasta stenhus, som utgör de nedre våningarna i slottet. 1522 intogs det av Gustav Vasa. Han drog in det till kronan 1527 och vistades ofta på Tynnelsö, där hans maka Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) avled 26 augusti 1551. Efter kungens död innehades Tynnelsö en tid av änkedrottningen, Katarina Stenbock. Det tillhörde hertig Karls hertigdöme, som han övertog 1568. Han förlänade det åt sina gemåler Maria (1579) och Kristina (1592).
Tynnelsta på Gripenhielms Mälarkarta 1689.
Han byggde till slottet under 1590-talet, så att det fick det utseende, som det fortfarande har. Han uppförde de två tornlika utbyggnaderna på Rogges borg, som hade i det närmaste kvadratisk grundplan. Tynnelsö innehades sedan av hertig Karl Filip och änkedrottning Maria Eleonora av Brandenburg. Drottning Kristina skänkte det 1636 till sin kusin Elisabet Gyllenhielm (död 1684), Karl Filips dotter. Genom Karl XI:s reduktion drogs det in 1681 till kronan. Det innehades 1685-1715 av änkedrottning Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp. 1725 överlämnades det till Anna Woynarowska som delbetalning av ett lån lämnat till Karl XII. Hon var den sista, som bebodde slottet.
Hon sålde koppartaket och försatte därigenom byggnaden i förfall. 1738 avyttrades godset till kung Fredrik I. Han skänkte det till grevarna von Hessenstein, hans söner med Hedvig Taube. Godset såldes 1779 till kommerserådet Simon Bernhard Hebbe (1726-1803). Till förmån för sin son, Filip Bernhard Hebbe (1764-1834), gjorde han 1800 gården till fideikommiss. 1826-1827 lät han reparera det gamla slottet utvändigt. Den södra utbyggnaden revs. Slottet försågs även med nya trappor. Ovanpå taket lät han uppföra den så kallade lanterninen eller salongen, som sätter sin prägel på slottets nuvarande silhuett.
Slottsträdgården:
Filip Bernhard Hebbes son, den kungliga sekreteraren Johan Filip Hebbe (1806-1869), anlade en stor fruktträdgård. Den fruktträdgård som anlades av Johan Filip Hebbe finns beskriven på detaljerade plankartor som förvaras i Riksarkivet. Vid en närmare studie av en plankarta ser man att varje fruktträd finns utmärkt och har ett nummer som förts in i en katalog. Plankartan skulle förvaras i en bordslåda i mangårdsbyggnaden. Gångarna har namn efter kungligheter, biskopar och andra bemärkta personer.
Runt slottet och trädgården var lindar planterade. Ett kvarter var träd- och plantskola samt skola för buskar. Drivbäckar och vinkast låg intill. Slottet och andra byggnader som träd-gårdsmästarens bostad finns också angivna.
Vid hans död övergick fideikommisset till ryttmästaren, sedermera landshövdingen Filip Boström, hans syskonbarns dotterson. Denne lät utföra ritningar till en restaurering och modernisering av slottet, men fann företaget olämpligt. I stället lät han 1876 uppföra en herrgårdsbyggnad av sten i italiensk villastil på andra sidan sundet, på Selaön. Den byggnaden kallas numera Tynnelsö gård. Det gamla slottet lämnades så småningom att förfalla, sedan ägarna byggt herrgården på Selaön.
Nyare historia:
Vid Boströms död, 1908, övergick fideikommisset till hans äldre son kabinettskammarherren Erland Boström (1876-1967). Det donerades 1940 till Vitterhetsakademien och förvaltas av Riksantikvarieämbetet. Tynnelsö slott har fem våningar. Första våningen och tornbyggnaden är bevarade sedan medeltiden. Väggarna är murade i tegel och på taket finns en lanternin från början av 1800-talet. På norra sidan ligger ett högt trapphus, med en avtrappande fönsterplacering. Huvudportalen är bevarad och har tillkommit under 1600-talets början. Från samma tid är huset dekorativa målningar och två spisomfattningar i huggen sandsten. Lindarna som planerades när trädgården tillkom finns kvar om än förvildade, men mangården är riven.
Som ett första steg i en planerad upprustning har takets lanternin restaurerats och grunden setts över. I väntan på fortsatta arbeten invändigt håller slottet stängt.
Tosterö
- 07.00 väckning, de som rökte gick till rökrummet.
- 07.50 patienterna fick sin medicin utanför avdelningsföreståndarens rum. Alla radades upp i ett led oavsett de skulle ha medicin eller inte. Det stod personal på båda sidor om vagnen och kontrollerade att patienterna tog sin medicin.
- 09.00 alla som hade terapi lämnade avdelningen. alla rum blir låsta så de som är kvar tillbringade dagen i korridoren.
- C:a 11.30 terapin avslutad och lunch intages.
- 13.00 terapin började igen, kaffe.
- 16.00 middag, efter det var rummen upplåsta.
- 18.30 kaffe och smörgås i korridoren.
- C:a 19.00 var det kvällsmedicingeringen.
- 21.00 nattpersonalen började sitt skift.
Mälsåkerslott
Sin nuvarande utformning fick slottet på 1670-talet. Dåvarande ägaren, riksrådet Gustav Soop, anlitade arkitekten Nicodemus Tessin d.ä för att modernisera det "gambla Stenhuuset". Fasader och interiörer utformades efter barockens ideal. Flyglar byggdes till, liksom trapphus och en imponerande terrass med stora svängda trappor mot sjön. Rummen försågs med mönsterlagda golv, tak av stuck eller målad linneväv och väggarna kläddes med textil eller gyllenläder och dekormålade paneler.
Vid mitten av 1700-talet kom Mälsåker i släkten von Fersens ägo. En del av bostadsrummen fick då ny rokokoinredning. Men övervåningens 1600-talsinredning och möblering var i stort oförändrad fram till slutet av 1800-talet. Sedan bytte slottet ägare flera gånger och en period av förfall tog vid.
Ett uppsving skedde kring förrförra sekelskiftet. Civilingenjören och storviltjägaren Åke Sjögren, köpte godset Mälsåker 1898 och kunde restaurera och modernisera slottet tack vare ingifte i den förmögna Nobelsläkten. Mälsåkers slott installerades med el - före staden Strängnäs - och vatten och centralvärme. Men det glansfyllda Sjögren-Nobel-epoken bröts 1916, då Åke Sjögren tvingas sälja sitt kraftigt belånade gods. Slottet stod sen till stor del öde fram till krigsåret 1943, då den norska legationen köpte slottet och användes under andra världskriget för utbildning av infanterisoldater under täckmanteln "polisutbildning". En kall januarinatt 1945, då det säkert eldades hårt i kakelugnarna, fattade taket eld. Sprickor i skorstensmurarna orsakade branden. Yttertaket förstördes och de rikt utsmyckade stucktaken i översta våningen störtade in. I flera år stod slottet utan ordentligt tak. Först 1951 ersattes den provisoriska taktäckningen med "en trogen rekonstruktion", men då hade slottet redan tagit stor skada. 1951 överläts Mälsåker till Vitterhetsakademien, och i dag står Riksantikvarieämbetet som förvaltare. Under perioderna 1993-1997 och 2006-2007 fungerade Mälsåkers slott som byggnadshytta och ett omfattande restaureringsarbete påbörjades. Värdefulla kunskaper i äldre byggnadsteknik återupplivas i takt med att slottet successivt återfår sin forna prakt. Slottet är idag endast delvis restaurerat.
Vårfruberga
Härad
Åkers Styckebruk
Åker har medeltida ursprung. Från bronsåldern härrör gravrösen samt skålgropar. Från samma period är två hällristningar. I området finns 39 gravfält från järnåldern. De flesta är från yngre järnåldern. Det finns sex fornborgar inom området. De ligger delvis längs en gammal färdled. Vidare finns två runristningar i block. Det finns även två runstenar, vilka är belägna vid ruinen Ärja ödekyrka.
Åkers styckebruk är en av landets äldsta bruksorter och här finner man en genuin bruksmiljö med bland annat hytta från 1795, herrgård med park och flera olika välbevarade byggnader.
Dagens bruksindustri, Åkers Sweden AB, med valstillverkning för stål- och metallindustrin är Strängnäs kommuns största privata arbetsgivare. Exportandelen är 85 procent.
Runt Åkers styckebruk finns Åkers Bergslag med en storslagen och sjörik vildmarksnatur för ädelfiske, kanoting, bad, vandring på exempelvis Sörmlandsleden och långfärdsskridsko. Här finns stenålderslämningar som är 7000 år gamla.
Namnet:
(1280 Akir) tros syfta på en forntida åker, den samlingsplats vid dagens kyrka som även givit namn åt Åkers Härad.
Nästa inlägg kommer handla om Härad :)
Mariefred
Mariefred är en tätort i Strängnäs kommun också belägen vid Mälaren.
Orten domineras av trähus.
Historia:
Bo Jonsson Grip lät bygga en borg på en udde på 1370-talet, Gripsholm,
som efter många utbyggnader blev det kungliga Gripsholms slott under Gustav Vasa på 1530-talet.
Namnet Mariefred Kan tillskrivas ett kloster som kartusianermunkar började uppföra 1493,
som låg där nuvarande kyrkan ligger. Klostret hade namnet Pax Mariae, som betyder ”Marias fred”.
1498 förlänades Gripsholm med underlydande till klostret. År 1504 invigdes klosterkyrkan i samband
med Sten Sture den äldre begravning. Senare flyttades hans kvarlevor till Strängnäs domkyrka.
1526 kom Gripsholm i Gustav Vasas händer. Klostret revs i samband med reformationen.
Vid Mariefreds kyrka kan man se några framgrävda rester av den gamla klostret.
På kyrkbackens södra sida finns Sten Sture-stenen som är rest 1905.
Samhället blev gynnade av donationer från kungamakten på Gripsholm.
Mariefred fick stadsrättigheter 1605 av Karl IX och den 12 juni är stadens fördelsedag.
Det är tack vare närheten till slottet som Mariefred växte upp.
Under 1600-talet drabbades staden av 3 svåra bränder. På 1620-talet, år 1640 och år 1682 då kyrkan brann ner.
Hovet vistades ofta på Gripsholm under Gustav III:s tid och då började en blomstringstid för Mariefred.
Ett större bränneri gjordes vid slottet och han beviljade skattefrihet.
Bränneriet sysselsatte ca 280 människor och bedrev fram till 1860-talet.
Efter branden 1682 har Mariefred i stort sett skonats från de rivningar som drabbat många andra småstadsidyller.
Mariefred har en ångbåtsbrygga byggd 1834 och en lastkaj bydde 1898-1902. Man har sedan 1903 en livlig ångbåtsförbindelse med Stockholm.
Stadsbild:
Mariefred har varit med i många film och tv sammanhang. Kajsa Kavat gjordes i den gamla stadskärnan,
några scener från Jag är Maria från 1979, Rasmus, Pontus och Toker från 1956 och även den tyska tvserien
Inga Lindström från 2000-talet har delvis spelats in i Mariefred.
I Mariefred finns även ett naturreservat som heter Hjorthagen. Det är ett område som är inhägnat med gamla ekar och strövande dovhjortar.
Evenemang:
En dag i juni varje år hålls Ångans dag. Man firar då ångkraftens betydelse för Mariefred.
Staden gästas då av flera ångbåtar, veteranbilar och museijärnvägen kör extraturer med ånglok.
Varje år i mitten av Juli då anordnas Riddardagarna i Mariefred. Där man se tornerspel, man kan även gå på en
marknad där försäljning av medeltida smycken, vapen, kläder och livsmedel kan köpas.
Sedan augusti 2010 anordnas varje år ett SM för gatumusikanter här. Då samlas musikanter
från hela Sverige för att uppträda på gator och torg i Mariefred. Folkets röst avgör vem som utses till svensk mästare.
I ett senare inlägg kommer jag skriva en lång lista på vilka kända personer som har anknytning till kommunen strängnäs.
Kommer även skriva om kyrkan, klostret och anstalten!
Stallarholmen
Ön och fastlandet binds samman genom en bro som kom till i mitten av 1900-talet. Namnet Stallarholmen har med stall och holme att göra. En artikel i Strengnes tidning från 1927 menar att ordet holme syftar på ett näs som skjuter ut från fastlandet. Det finns en teori till hur namnet kommit till. När Karl XI gjorde sina färder till Kungsör, fanns på den här holmen ett stall där hästarna för kungsskjutsarna byttes. Under somrarna reste kungen andra vägar, men vintertid när färden gick över isarna var den här holmen en bekväm anhalt. Karl XI var kung 1672-1697, så den tid det rör sig om är alltså slutet av 1600-talet. Dock finns namnet belagt långt tidigare, i brev av Gustav Vasa från 1540- och 1550-talen, varför åtminstone dateringen av namnets uppkomst inte är hållbar.
Marken runt Stallarholmen, både på fastland och Selaön, består till stor del av lera vilket gjort att det i alla tider funnits ett flertal tegelbruk runt om fram till slutet av 1970-talet. På ön har det funnits tegelbruk bl.a i Näsby (Tegeltorp), Fiskarudden, Valla, Husby samt ett flertal andra platser. På fastlandet fanns det tegelbruk i bl.a Sundby och Räfsnäs. Alla bruk är numer nedlagda och rivna förutom Husby tegelbruk, som var det största och vars byggnader fortfarande finns kvar, men lokalerna är numer uthyrda till flera mindre företag samt en marina.
Stallarholmen med omnejd har inte mindre än 25 olika runstensmonument, varav de flesta på Selaön. Dessa efterlämningar är också flest i Södermanland.
En stor återkommande händelse i Stallarholmen är Vikingafestivalen. Den lockar varje år tusentals besökare och äger sedan starten 2003 rum på Selaön den första helgen i juli. Här kan man mot avgift (för alla över 11 år) uppleva gycklare, kämpar, hantverkare, teater, spel och lekar. Området fylls med handelsmän från när och fjärran med stort utbud av hantverk och föremål. Man kan även beskåda repliker av vikingaskepp och sedan 2006 även en nyristad runsten av Kalle Runristare från Adelsö med inskriptionen "Stallarholmens vikingar reste stenen som länk mellan forntid och framtid".
En annan återkommande händelse som kommer varje år är Hojmässan som hålls i Sporthallen vid skolan. Då kommer det massor med motorcyklar och ställer upp sig och sedan kan man gå in för att köpa delar, fika och kolla runt.
Strängnäs
Folkmängd: 33 072 (2012)
- Fiskegarn, från det medeltidssvenska ordet stränger – lina, tåg, ändlina av fiskenät.
- Ström, åsyftande fåran mellan fastland och Tosterön.
- Udde, åsyftande en kraftig vinkel i åsen.
- Gräns, möjligen en äldre häradsgräns i sundet.
Efterleden näs avser av allt att döma det näs i Mälaren som Strängnäs än idag ligger på.
Ortnamnet har påträffats i ett flertal variationer genom historien, bland annat Strigin (första gången staden omtalas), Strigines (cirka 1120, senare avskrift), Strengenensis, Strengianensis, Strengines (1275) och Strengenes.
Staden Strängnäs har en lång historia - denna plats, där vägar på land och vatten korsade varandra och där människor möttes blev tidigt en viktig marknads-, tings- och offerplats. Sedan 1100-talet har Strängnäs varit biskopssäte och spelade under medeltiden en viktig roll som kyrklig förvaltningsstad. Under 1200-talet grundlades den nuvarande Strängnäs Domkyrka, som reser sig högst uppe på kyrkberget och än idag dominerar stadsbilden. Byggnaderna runt kyrkan minner om skilda tider och bidrar till att skapa en säregen miljö.
De gamla kvarteren visar hur det borgerliga Strängnäs en gång såg ut. Vandra Gyllenhjelmsgatan, vik av på Lillgatan och fortsätt Kvarngatan upp till Väderkvarnen och njut av den välbevarade stadsbilden. Strängnäs har också gamla anor som skolstad med bl a Sveriges näst äldsta gymnasium och flera byggnader erinrar om den gamla lärdomsstaden.
Strängnäs är fortfarande en idyll, men också en modern industriort med ett flertal branscher som elektronik, data, livsmedel, kemi och bioteknik.
(all information kommer från antingen Wikipedia eller från Strängnäs Kommun)
